annikasorensson

Jag har inte skrivit något på länge. Ibland när livet blir förlamat av sorg fastnar man i det .Och kanske måste man få ha det så under en lång tid .För att mista den närmsta person man har är tungt.Det går liksom inte att hasta sig igenom det .Finns inga genvägar.Man får gråta skrika och grotta ner sig i minnen.Ibland också vara arg .Arg för oförrätter den andre gjort mot dig ,saker den inte gjort och bara att din kära har lämnat dig.Som för mig i en enda röra av ouppklarade praktiska saker och ouppklarade känslor. Den första tiden är det så mycket praktiskt att göra så det är svårt att jobba .Så var det för mig iallafall. Jag satt i telefon flera timmar varje dag .Åkte runt och fixade.Först var det ju begravningsbyrån och så skulle man träffa prästen och kolla på lokal för minnesstunden efter. Sen fick man ta en massa kontakter med sjukhuset ,kurator om nån eller några i familjen behövde prata om det som hänt. Sen var det alla myndigheter ja listan kan göras hur lång som helst. Men först nu kan jag sörja på riktigt.Det känns gott men också outhärdligt tomt. Men det är bra att ha en grav dit man kan gå för att pyssla och göra fint för dig och de dina Vila i frid min käre Sven jag kommer och tittar till dig imorgon.Och vår fina katt är med dig .Bästa Jinxy