Idag har jag varit på Musikens hus på en lunchträff med två goda vänner .Först kändes det inte möjligt att ta sig ut. Jag tog ett kraft tag om mig själv och gick iväg.Och. så klart blev det jättetrevligt. Fast först kändes det som om hela rummet snurrade och jag blev lite rädd men sen tog jag mig samman och allt släppte. Jag vet ju vad ångest kan göra med kroppen och det var många år sen jag kände denna känslan .Så klart en del i sorgeprocessen ,men inte mindre jobbigt för det Det är så många gemensamma minnen som dyker upp hela tiden .Alla resor som vi gjort och även saker som varit jobbiga som vi tampats med tillsammans. Och tillochmed de där små egenheterna som vi alla har av något slag saknar man ju nu när de är borta........................... Ha nu en god natt på er allihopa och var rädda om varandra
